Fem frågor från StartupAgents

Web Worker Daily skriver om rekryteringsföretaget StartupAgents som inriktar sig på att förmedla jobb åt “startup junkies”.

De avgör om man passar genom att ställa fem frågor:

1) Do you feel comfortable in a fast-paced, always-on, highly ambiguous environment?
2) Does the idea of working tirelessly to help accomplish a mission you are passionate about excite you?
3) Are you willing to take on responsibilities that does not match your job description?
4) Are you willing to accept compensation in the form of equity?
5) Do you adapt well to change?

Om du svarar ja på de här frågorna bör du för övrigt ta en titt på
det här [pdf]. GlocalReach söker nämligen folk!


Jag har ett beroende

Ja, jag är beroende. Bara att inse. På sätt och vis känns det skönt att prata om det. Läs på ReachCards-bloggen om vad det är jag inte kan få nog av.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Lättrörlig affärsutveckling

Inom utvecklingen av mjukvara har det de senaste åren varit populärt att tala om lättrörlig utveckling (agile development). Detta är en motreaktion mot de tunga och industriella processer som blev populära under 90-talet med Software Engineering Institutes CMM som främsta flaggskepp. Dessa processer byggde på en syn på mjukvaruutveckling som liknande industriell produktion. Att bygga mjukvara och att bygga hus sågs som likartade uppgifter.

Då blir utvecklingen linjeformad i en vattenfallsmodell. Först måste man skriva en kravspecifikation, sedan en designspecifikation (ritning) för att sedan implementera det hela. Ett, två, tre.

Så ser dock sällan verkligheten ut. Kraven ändrar sig från dag till dag. Beställaren har en vag bild av ungefär vad man vill ha, men detta kan ändra sig under projektets gång. Yttre omständigheter kan ändra kravbilden. Designspecifikationerna uppdateras inte i takt med att implementationen blir färdig och så vidare. Resultatet blir antingen en dokumentationsröra eller en plågsamt långsam förändringsprocess där folk måste skriva change requests dagarna i ända för att ändra någon mening en kravspecifikation som utvecklarna ändå inte läser.

Ledordet för dessa processer är: struktur.

Lättrörlig utveckling är annorlunda. Där förutsätter man redan från början att kraven kommer att ändra sig. Man undviker onödig duplicering av information så långt det bara går (ett designdokument som beskriver hur något ska implementeras är duplicerad information – själva lösningen kommer ju att finnas på två ställen – i dokumentet och i källkoden). Man optimerar källkoden för testbarhet, så att risken för fel vid ändringar minskar.

Ledordet för dessa processer är: förändring.

Notera att det inte handlar om avsaknad av discipliner eller kaosartad “hacking”. Lättrörlig utveckling kräver på många sätt en mer disciplinerad utveckling än den strukturbaserade.

Drar man en parallell till affärsutveckling blir den formella processen att först ta fram en affärsidé, sedan skriva en affärsplan och sedan implementera affärsplanen. Ett, två, tre. Det är denna bild som t.ex. affärsidétävlingen (egentligen en tävling i affärsplansskrivande) Venture Cup målar upp.

Tyvärr är den långt från verkligheten.

Att starta och driva företag är att leva med förändring från dag ett. Tänk om man kunde överföra tänket från den lättrörliga programvaruutvecklingen till affärsutvecklingen. Det skulle kunna bli en spännande ny form av lättrörlig affärsutveckling, anpassad för vår accelererande nutid.

Hela idéen med att ansamla möjlighetsmoln bygger på detta. Det handlar om att positionera sig så att man har så många valmöjligheter som möjligt. Då är man samtidigt också så öppen för förändring som som möjligt.

Hoppas kunna återkomma med mer tankar i ämnet lättrörlig affärsutveckling framöver.