Framtidens jobb hindras av skatter på arbete

På tal om att finna balans, den här var läsvärd.

She started down a path of “self-accuratizing,” her term for finding a career that would make her happy. Her first stop was a decorative wall-finishing business, a nod to her study of art in college. Three years later, after spending three days on top of a scaffolding painting a living room, she realized that she didn’t want to be doing that when she was 55, and she quit the business. She spent time in Mexico, “learning through simple, conscious living, what joy really feels like.” She took up ballroom dancing. She completed an M.B.A. in sustainability. Now she uses visual mapping to help businesses with their conceptual planning; the work combines her interests and experience in art, business and using her hands.

En lågkonjunktur är ett ypperligt läge att testa nya saker. Det har t.ex. aldrig startats så många företag i Sverige som 1994. Många undrar nu vilka som är framtidens jobb.

Själv är jag övertygad om att tjänster mellan privatpersoner är var den stora massan av jobb kommer att finnas. Hantverk, konstnärskap, lajv-musik kommer att få ett uppsving när automatiseringen pressar priserna på allt annat till noll (något jag skrivit om flera gånger på min gamla blogg).

Tyvärr hindras dessa jobb av de groteskt höga skatterna på arbete, en skattenivå som passar stora industriföretag men inte små tjänsteföretag. Skatten på arbete måste bort!

Se även min gamla post om 2000-talets råvaror: underhållning, empati, hälsa, ungdom, information och social energi.