Lycka till…

Annons i min google mail.


Randy Pausch RIP

Randy Pausch blev känd på nätet efter föreläsningen “Really Achieving Your Childhood Dreams” på Carnegie Mellon. Randy hade fått veta att han fått obotlig cancer och hade 3-6 månader kvar att leva.

Igår fick läkarna rätt (även om han höll ut lite längre än 6 månader):

Tänk bara 5 år tillbaka, då hade ingen av oss vetat vem Randy var. Hans en timme långa föreläsning hade aldrig sänts på någon TV-kanal.

Det är nya tider nu.

Här är föreläsningen.


Blocket visar var skåpet ska stå

Deras tjänst har en design som ser ut att vara kvarglömd från 90-talet, de tar betalt för sina tjänster och deras koncept är vrålenkelt att kopiera. Ändå har de vinstmarginaler som imponerar, minst sagt.

Jag talar såklart om Blocket.se.

Omsättningen för Blocket ökade 2007 till 326 miljoner kronor, från 240 miljoner året före, och vinsten efter finansnetto steg till 181 miljoner kronor, från 105 miljoner 2006.

En vinst på 181 miljoner på en omsättning på 326 miljoner. Det går uppenbarligen att tjäna pengar på nätet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Process för att tjäna pengar på sin webbsajt

Via codemode hittar man den här:

This post will attempt to describe some aspects of how to look into selecting a monetization strategy for your website


Kollektivt beslutsfattande med prediction markets

Market
Bild från marknad i Frankrike av GavinBell

“Jag slår vad om att databasen kommer att krascha under semestern.”

Har du någon gång hört en utvecklare säga något liknande detta? Det kan låta som ett cyniskt konstaterande, kanske sagt på skämt, men döljer extremt viktig kunskap. Det är en tanke som trots allt upptar lite energi i utvecklarens redan överfyllda hjärna.

Den intressanta frågan som uppstår är såklart: hur hög är sannolikheten egentligen för en krasch?

Om utvecklaren verkligen skulle kunna slå vad, hur mycket skulle hon satsa?

Ett sätt att ta reda på detta är att använda sig av förutsägelsemarknader, prediction markets.

En prediction market är en marknadsplats där man handlar med sannolikheter att ett visst utfall skall se. Resultatet blir en ofta förvånansvärt korrekt bedömning av vad som faktiskt händer. På så vis får man ett hyfsat tillförlitligt sätt att spana in i framtiden.

Det finns företag som säljer paketlösningar för prediciton markets men i sann lättrörlig affärsutvecklingsanda så borde det gå att utveckla en enklare modell.

Vid traditionell riskhantering använder man sig av två (ibland fler) variabler: hur hög sannolikhet är det att något sker och hur illa är det om detta sker. Dessa två variabler multipliceras med varandra och resultatet blir en prioriterad lista över risker.

Dessa två koncept borde gå att slå ihop. Varför inte låta deltagarna i ett projekt slå vad om olika utfall med enkla spelmarker? En av projektdeltagarna får rollen av “bookmaker” och får sätta oddsen för de olika utfallen. Denna roll kan gå runt i projektet så att varje medlem är bookmaker i en vecka eller två.

En enkel whiteboard används för att hålla reda på oddsen och utfallen. Förrutom det sociala spelet som uppstår får man ett effektivt verktyg för att avläsa kollektiv kunskap i projektet som annars kan ha det svårt att nå upp till ytan.


Design patterns för rykteshantering i communities

Eftersom jag har rötterna i software engineering är design patterns (“design mönster” låter lite fånigt så jag behåller den engelska varianten) ett välbekant sätt att lösa problem med. Vad är då ett design pattern?

Jo, det är en allmänt vedertagen lösning på ett vanligt förekommande problem. Dessutom brukar det vara formaliserat genom att beskrivas enligt en viss mall.

Yahoo! har nyligen börjat lägga upp ett bibliotek av design patterns. Här är ett exempel.

Via Codemode.org hittar jag också till den här artikeln som beskriver en rad av patterns relaterade till rykteshantering i communities.

Reputation Patterns.

Du hittar utförligare beskrivningar här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Fem frågor från StartupAgents

Web Worker Daily skriver om rekryteringsföretaget StartupAgents som inriktar sig på att förmedla jobb åt “startup junkies”.

De avgör om man passar genom att ställa fem frågor:

1) Do you feel comfortable in a fast-paced, always-on, highly ambiguous environment?
2) Does the idea of working tirelessly to help accomplish a mission you are passionate about excite you?
3) Are you willing to take on responsibilities that does not match your job description?
4) Are you willing to accept compensation in the form of equity?
5) Do you adapt well to change?

Om du svarar ja på de här frågorna bör du för övrigt ta en titt på
det här [pdf]. GlocalReach söker nämligen folk!


Jag har ett beroende

Ja, jag är beroende. Bara att inse. På sätt och vis känns det skönt att prata om det. Läs på ReachCards-bloggen om vad det är jag inte kan få nog av.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Lättrörlig affärsutveckling

Inom utvecklingen av mjukvara har det de senaste åren varit populärt att tala om lättrörlig utveckling (agile development). Detta är en motreaktion mot de tunga och industriella processer som blev populära under 90-talet med Software Engineering Institutes CMM som främsta flaggskepp. Dessa processer byggde på en syn på mjukvaruutveckling som liknande industriell produktion. Att bygga mjukvara och att bygga hus sågs som likartade uppgifter.

Då blir utvecklingen linjeformad i en vattenfallsmodell. Först måste man skriva en kravspecifikation, sedan en designspecifikation (ritning) för att sedan implementera det hela. Ett, två, tre.

Så ser dock sällan verkligheten ut. Kraven ändrar sig från dag till dag. Beställaren har en vag bild av ungefär vad man vill ha, men detta kan ändra sig under projektets gång. Yttre omständigheter kan ändra kravbilden. Designspecifikationerna uppdateras inte i takt med att implementationen blir färdig och så vidare. Resultatet blir antingen en dokumentationsröra eller en plågsamt långsam förändringsprocess där folk måste skriva change requests dagarna i ända för att ändra någon mening en kravspecifikation som utvecklarna ändå inte läser.

Ledordet för dessa processer är: struktur.

Lättrörlig utveckling är annorlunda. Där förutsätter man redan från början att kraven kommer att ändra sig. Man undviker onödig duplicering av information så långt det bara går (ett designdokument som beskriver hur något ska implementeras är duplicerad information – själva lösningen kommer ju att finnas på två ställen – i dokumentet och i källkoden). Man optimerar källkoden för testbarhet, så att risken för fel vid ändringar minskar.

Ledordet för dessa processer är: förändring.

Notera att det inte handlar om avsaknad av discipliner eller kaosartad “hacking”. Lättrörlig utveckling kräver på många sätt en mer disciplinerad utveckling än den strukturbaserade.

Drar man en parallell till affärsutveckling blir den formella processen att först ta fram en affärsidé, sedan skriva en affärsplan och sedan implementera affärsplanen. Ett, två, tre. Det är denna bild som t.ex. affärsidétävlingen (egentligen en tävling i affärsplansskrivande) Venture Cup målar upp.

Tyvärr är den långt från verkligheten.

Att starta och driva företag är att leva med förändring från dag ett. Tänk om man kunde överföra tänket från den lättrörliga programvaruutvecklingen till affärsutvecklingen. Det skulle kunna bli en spännande ny form av lättrörlig affärsutveckling, anpassad för vår accelererande nutid.

Hela idéen med att ansamla möjlighetsmoln bygger på detta. Det handlar om att positionera sig så att man har så många valmöjligheter som möjligt. Då är man samtidigt också så öppen för förändring som som möjligt.

Hoppas kunna återkomma med mer tankar i ämnet lättrörlig affärsutveckling framöver.


Bokrecension: “Here comes everybody” av Clay Shirky

Borta på gruppbloggen om framtidens samhällsfrågor Skiften.se har jag skrivit en liten kort sammanfattning eller recension av Clay Shirkys bok “Here comes everybody”.

Läs även andra bloggares åsikter om ,