Booli vs Hemnet – lagligt att länka till lya?

Här i Stockholm är det ett folknöje att ständigt leta efter den perfekta lägenheten. Navet i detta nöje utgörs av sajten Hemnet, som ägs av fyra parter: Mäklarsamfundet, Fastighetsmäklarförbundet, samt de två mäklarföretagen Fastighetsbyrån och Svensk Fastighetsförmedling. Hemnet är en sökmotor för fastighetsobjekt. Den har funnits ett tag och även om det är en hyfsat bra sajt är den inte särskilt innovativ. Man dominerar dock sin nisch i det närmaste totalt på den svenska marknaden.

zz2375bae8.jpg
Booli.

Ut på banan kommer då uppstickaren Booli.se med ett betydligt piggare användargränssnitt och rappare sökningar. Konkurrensen gillas inte alls av Hemnet:

Vi tycker inte att det är bättre med flera olika marknadsplatser. Det blir bara rörigt och svårare att hitta för köparna, säger han.

Hm. Det är sällan man ser ett så tydligt ställningstagande för sin egen monopolsituation. Att Booli gratis länkar till mäklare verkar underligt nog heller inte uppskattas:

Peo Nilsson, vd på Booli, har fått mejl från ett trettiotal mäklare som inte vill att sajten länkar till dem. Trots det kommer länkningen att fortsätta.

– Det handlar om okunskap om internet hos mäklarna. Vi kopierar inte objekt från deras sidor, vi driver trafik till dem, säger han.

Resonemanget påminner om det som SF använde sig av när de stängde ned sajten Biotider.se. Inkommande länkar ses som något hotfullt som inte går att kontrollera. Eller som om den som länkar stjäl något från sajten det länkas till. Faktum är att Mäklarsamfundet uppmanar sina medlemmar att överväga att stämma Booli för databasintrång p.g.a. länkandet:

Det första man ska göra – om man hittar sina objekt på Booli är att tillskriva Booli och meddela att man inte tillåter att de visar objekten eftersom det föreligger ensamrättsuppdrag – ett avtal som innebär att man har ensamrätt på marknadsföringen. Det andra steget är tekniska åtgärder på hemsidan som förhindrar att man plockar ut dina objekt. Tredje steget är att stämma på databasintrång (om man använder i stort sett alla dina objekt) alternativt upphovsrätt om man använder dina bilder.

Några bilder använder inte Booli, men man plockar ut information om objekten och visar vid länken (se bild ovan). Jag har svårt att se hur detta skulle vara värre än vad Google gör när de presenterar sina sökresult. Nej, frågan borde snarare vara om Hemnet, som tredje part, ska kunna kontrollera hur part ett länkar till part två. Vad tycker du?

Läs även andra bloggares åsikter om ,


Crowdfunding: Riskkapitalet goes Web 2.0

När New Line Cinema satsade $280 miljoner i Peter Jacksons idé att filmatisera Tolkiens epos Sagan om Ringen tog de en stor risk. 280 miljoner dollar är inga småsummor och även om Peter Jackson visat sig vara en talangfull regissör fanns det ingenting som tydde på att projektet skulle gå med vinst. Idag flödar det av fantasyfilmer från drömfabriken, men i slutet av 1990-talet var genren nästintill stendöd. Sagan om Ringen kunde ha blivit en gigantisk flopp.

Nåväl, satsningen lyckades och idag har trilogin spelat in mer än tio gånger de satsade pengarna.

Firefly är en TV-serie om en grupp smugglare som utspelas i en framtid bestående av lika delar western-mytologi som science fiction. Serien lades ned redan innan första säsongen var klar, men fick ett varmt mottagande från en passionerad skara fans. Den efterföljande DVD-samlingen har sålt bra:

At Amazon.com the DVDs had average daily rankings of between 1st and 75th in 2003, 22nd and 397th in 2004, 2nd and 232nd in 2005, and 2nd and 31st in 2006 as of June 27, 2006

Försök från fansen har gjorts för att försöka övertala FOX Networks att återuppta serien:

On June 23, 2006 fans organized worldwide charity screenings of Serenity in 47 cities, dubbed as Can’t Stop the Serenity or CSTS, an homage to the movie’s tagline, “Can’t stop the signal.” The event raised over $65,000 for Equality Now. Another campaign on June 23, 2006 referred to the date as Serenity Day, on which fans bought—and got others to buy—copies of the Serenity and Firefly DVDs in hopes of convincing Universal that creating a sequel was a good business decision.

Uppenbarligen finns det en stor skara fans som gladeligen hade betalat bra med pengar för att få se fler avsnitt av sin favoritserie. Ingen är dock intresserad av att ta den finansiella risken för att få det att hända.

I den gamla, industriella världen skulle detta innebära att serien var dödsdömd. I denna värld är det stora, tunga investeringar som styr vad som skapas. Ordningen är:

1. Idé
2. En eller ett par investerare finansierar produkten, om en riskbedömning visar att vinst är sannolik
3. Producera produkten
4. Sälj produkten till kunderna
5. Hoppas på vinst som kan investeras i fler steg nummer 2

Nu börjar dock så smått en ny variant på finansiering växa fram. Den ser snarare ut så här:

1. Idé
2. Sälj idéen till kunderna
3. Producera produkten
4. Gör vad du kommit överens med kunderna i 2 med resultatet

Man låter alltså människor gå samman och tillsammans finansiera det som ska skapas innan det finns. Det är ett slags omvänt riskkapital där man drar nytta av webbens förmåga att samla människor. Därav namnet: crowdfunding.

Detta har långtgående konsekvenser, inte minst därför att det plockar bort den tunga investeraren ur ekvationen utan även för att fokuset verkligen hamnar på den som skapar. Rykte och trovärdighet är onekligen hårdvaluta i en sådan ekonomi.

Läs mer på Jeff Howes blogg. Jeff håller på att skriva en bok om crowdsourcing som beräknas vara ute i juli. Ett kapitel tillägnas crowdfunding:

I originally underestimated crowdfunding’s potential, but in the last year or so crowdfunding has emerged as a surprisingly robust and flexible model of financing. In the end I devoted an entire chapter to crowdfunding, and early readers have been both surprised and impressed by the stories within it.

Något säger mig att här är något stort på väg att hända. Vi är ett par disruptiva tidpunkter iväg från en helt ny form av kreativ ekonomi. Återstår att se om det kan rädda Firefly.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Blåst av Bredbandsbolaget

Håhåjaja. Operatörer…

Flyttade i höstas och sade då upp både mitt telefoni-abonnemang och mitt ADSL-dito. Trodde saken var avklarad och avslutad men fick för någon vecka sedan en faktura till från Bredbandsbolaget. Vad hade hänt?

Jo, eftersom uppsägningstiden på telefoni-abonnemanget var en månad och ADSL-abonnemanget tre månader så måste jag med någon underlig operatörslogik betala extra för nätabonnemanget under de två månaderna utan nätabonnemang…

Säkerligen stod detta i någon finstilt paragraf i avtalet med Bredbandsbolaget men det var inte något som nämndes i samband med uppsägningen. Det är liksom skillnad på att ha rätt och att göra rätt.

De är lustiga, bredbandsoperatörerna, på det där otäcka sättet som en storvuxen mobbare i en lågstadieklass är lustig när han trycker ned minstingen i sandlådan. När jag ringer kundtjänsten och säger vad jag tycker om fakturan och att jag egentligen inte vill betala får jag höra att “ja men då blir det bara ännu dyrare eftersom du får påminnelseavgift på nästa faktura”. Det är liksom inte ens lönt att försöka och här får du lite sand kastad i ögonen också.

Det här är inte första gången jag skriver om Bredbandsbolaget. Förra gången var när jag bytte lägenhet med min granne (i samma trappa, på samma våning, dessutom var han också kund hos Bredbandsbolaget) och fick vänta 8 veckor på att få med mig internetabonnemanget. Det var nog ca tre meter mellan våra dörrar.

Alltså, det ska inte ta 8 veckor att uppdatera en modern växel. Någon ljuger. Någon försöker blåsa mig.

Jag håller inga illusioner om att mobiltelefonioperatörerna skulle vara bättre, men det är inte så underligt att Turbo-3G-modemen säljer så bra som de gör. Jämfört med ADSL-abonnemangen är de rena drömmen: man kan börja använda dem direkt, man slipper “Telia-skatten” till Skanova och priset är lägre (om man räknar med kostnaden för det fasta telefoniabonnemanget). Dessutom är de mobila.

Så, hurra för konkurrens. Kanske dyker det någon dag upp en operatör som verkligen vill ha mig som kund, som inte tar varje chans de kan att blåsa mig och som snabbt och utan problem levererar det jag vill att de ska leverera: problemfritt internet.

Hur svårt ska det behöva vara?


Vad betyder “open” för Telia?

Man undrar, efter att ha läst det här.

Det är Telias nya mobila surftjänst “Surf Open” som visar sig strippa bort innehåll, främst annonser, från webbsidor i mobiltelefonen. Något som självklart påverkar många som lever på annonsintäkter på nätet. Det är som om pressbyrån skulle riva ut alla annonser ur tidningarna de säljer.

Korkat, och de enda möjlighetsmoln man plockar på den manövern är mörka, arga stormmoln. Intressant hur operatörerna fortfarande tror sig äga allt som visas i en mobiltelefons fönster.


Livet i en startup

zz408b493c.jpg

Det är knepigt att vara en startup. Man måste agera som om man hade 20 miljoner kr på banken och 0 kr samtidigt.

En dag får man nämligen rätt.


Två milstolpar för online video som ännu ej passerats

zz78954719.jpg
Zlatan-TV.

För bara några år sedan var video på nätet ett skämt – frimärksstora spelare som krävde speciella installationer som aldrig fungerade.

Sedan kom Youtube och förändrade allt.

Uppkomsten av Youtube var en direkt konsekvens av att flash-spelarna som fanns installerade i så gott som alla datorer nått en mognadsnivå och en prestanda som tillät den allt ökande bandbredden att användas till video. Det var en disruptiv tidpunkt vars tid hade kommit. Youtube hade turen och skickligheten att lyckas med paketeringen, men deras tid var kommen och hade det inte blivit dem hade det blivit någon annan.

Det finns dock flera sådana tidpunkter kvar. Fler än vi redan passerat, faktiskt, vilket kan vara en tröst om lågkonjunkturen känns alldeles för närvarande.

Två konkreta exempel på milstolpar, disruptiva tidpunkter, för video på nätet som ännu inte passerats:

1. Jag vill kunna se Zlatans mål sekunder (OK, någon minut funkar också) efter han gjort dem.

2. Jag vill kunna se den lokala Korpenligans matcher. Inte elitserien. Inte division 1. Korpen!

I det ena fallet är det existerande affärsmodeller och juridiska strukturer som sätter stopp. I det andra är det kostnaden för utrustningen (och arbetsinsatsen) som krävs.

I och med teknikens utveckling kan existerande strukturer raseras. T.ex. skulle Zlatans klubb själv kunna starta en TV-kanal på nätet. Kanske finns det redan idrottsklubbar som tagit det steget (där de sänder sina matcher)? Eller kanske är det ägarna av arenan som startar kanalen? Kanske är det Zlatan själv?

Detta är ett område med hög densitet på möjlighetsmolnen, något som bl.a. Stockholmsbaserade Videoplaza tänkt utnyttja. Håll ögonen på dem eller ge dig in i molnet du med och plocka möjligheter!


Webb-TV-tips: Startup Junkies

zz21dacdfb.jpg

Förrutom Dragons Den på TV8 eller Gordon Ramseys handfasta affärsutveckling i Den Elake Kocken är utbudet av tv-serier riktade mot entreprenörer tämligen tunt i det här landet. Tur då att nätet finns. Här kan man titta på en tv-serie från insidan av ett riktigt startup: Earth Class Mail. I HD, dessutom!

Startup Junkies heter programmet som än så länge finns i två avsnitt. Följ Ron och gänget i kampen mot det amerikanska postverket med sin innovativa affärsidé! Allt är på riktigt.

Transparens som heter duga, får man säga.


Big Picture har scoop om Yahoo! på måndag?

Nog blir man nyfiken när man läser sådant här:

I actually have a fascinating piece of intel about the Yahoo! deal, but I cannot release it til Monday. See this space then for a shocker.


Enkät om upphovsrätt och 2000-talets affärsmodeller

Bidra till fördjupningen av debatten om upphovsrätten och 2000-talets affärsmodeller genom att svara på Joakim Lundblads korta enkät. Det går snabbt, jag lovar!


Ett föremål med en story har värde

ZZ6709493C

Det hade kunnat vara en helt vanlig bortglömd baddräkt, men den har suttit på Nicole Kidman. Plötsligt går den att sälja för 16000 kronor:

Den stolte ägaren av Nicole Kidmans svarta baddräkt heter Bengt Olsen och bor i Trollhättan. Det är hans företag Teletal som har köpt baddräkten.

Pengarna går för övrigt till ett välgörande ändamål: inköp av kor till kastlösa familjer i Indien. De kan skaffa sig en försörjning genom denna grundbult i kapitalismen: ägande.

Det är inte första gången baddräkten bytt ägare:

Nicole Kidman glömde baddräkten i Vänersborg 2002 under inspelningen av Lars von Triers film Dogville.

Baddräkten hamnade hos radioprogrammet Rix Morron Zoo. Programmet lät sälja den för 30 000 kronor och gav pengarna till Barncancerfonden. Köparen skänkte baddräkten till Frälsningsarmén, som bjöd ut den på auktion.

Där hittade Eslövsbon Zlatko Nedanovski den och ropade in den för 5 500 kronor. Han skänkte i sin tur baddräkten till Eslövs biståndscenter.

Baddräkten har alltså inbringat över 50000 kronor hittills. Uppmärksamhetsekonomin och upplevelseekonomin ger ett helt vanligt vardagsföremål ett värde som vida överstiger det ursprungliga priset.

Hur en berättelse blir intressant kan man läsa om i boken Made to Stick. Klart läsvärd!